Historia

lek_i_trappan-webEn drygt 350-årig historia

av Ulf Göranson, Smålands nations inspektor 1988–98

Det djupare syftet med en studentnation är detsamma i dag som när nationerna tillkom vid 1600-talets mitt. Studentlivet, universitetet och det omgivande samhället är samtidigt totalt förändrade. Utvecklingslinjer som tar sikte på likheter och kontinuitet förlorar därför i stramhet och trovärdighet. Istället för en sammanfattande småländsk nationshistoria ges här några exempel på skillnader och likheter i verksamhetsinrikt­ning och organisation under denna långa period.

Uppsalas äldsta nationsstadga

Flera av Uppsalanationerna firade 350-årsjubileer redan före smålänningarnas jubelfest 1995. De flesta har gjort det på kronologiskt tvivelaktiga grunder. Endast smålänningarna har möjlighet att prestera det äldsta fullgoda beviset för en stadgebunden verksamhet. Hos västmanlänningar och dalkarlar finns dock rudiment bevarade som är några år äldre.

Den stadga, som smålänningarna antog vid en samman­komst den 16 mars 1645 och firade med ett stort ölkalas två dagar senare, är ett märkligt tidsdokument. Samman­hållning och inbördes understöd är enligt den latinska texten verksamhetens motiv och ledstjärna. Hierarkisk ordning och nykomlingars undergivna tjänande av äldre landsmän präglar de yttre formerna. Stadgan är mångordig, elegant formulerad och torde ha haft utländska förebilder. De ledande akademikerna på den tiden hade ofta långa bildningsresor i Europa bakom sig.

I Uppsala trängdes vid den tiden bortåt 1 000 studenter med en stadsbefolkning understigande 3 000. Studierna bedrevs under ledning av ett tjugotal professorer och några adjunkter. De flesta förberedde en prästerlig karriär genom att följa föreläsningar i teologiska, filosofiska och humanistiska ämnen. Juridik, medicin och naturvetenskap förberedde för yrken i en expanderande statsförvaltning. Institutioner och utbildningsprogram var okända begrepp. Magistergraden var i realiteten den högsta, men merparten gick ut i yrkesverksamhet utan formell examen.

När nationerna kom till runt 1650 sågs de med oblida ögon av företrädare för universitet, kyrka, stad och stat. Studenterna förde ibland ett busliv i Uppsala som nästan liknar nutida fotbollshuliganers härjningar. Man fruktade att organiserade studenter skulle bli ännu vildare och dessutom konspirera mot överhetens stränga lojalitets- och troskrav. Men nationerna stod inte att hejda som företeelse. Sammanhållningen mellan ynglingar från samma trakt var starkare än myndigheternas motkrafter. Till slut föll man till föga.

Inspektorer legitimerar

Universitetet legitimerade nationerna 1663 genom att ställa dem under en professors inspektorat. Några år senare gjordes det obligatoriskt att tillhöra en nation. På så vis hoppades man neutralisera organiserad uppstudsighet och fritänkande. Ett förtroendefullt samarbete mellan universitet och nationer uppstod mycket snart efter detta listiga drag. Även om studenter enskilt eller i grupper långt fram i tiden kom i bråk och slagsmål med varandra och med stadsbefolkningen, hade nationerna säkert en neutra­liserande verkan. Inspektor blev inte bara en faderlig övervakare. Han utgjorde också en länk mellan universi­tetsledning, nation och enskilda landsmän. Han skulle också initiera och uppmuntra den stora pedagogiska insats nationen stod för långt in på 1800-talet i form av praktiska övningar i tale- och debattkonst.

Ursprungligen utsågs inspektor av universitetets styrelse, konsistoriet. Den förste var en föga betydande teolog utan småländsk anknytning. Redan den andre, Anders Spole (1680-99), var både smålänning och framstående inom sin astronomiska vetenskap. Då hade landsmännen själva fått ett ord med i valproceduren. Den fortsatta inspektors­längden under 1700- och 1800-talen räknar många småländska vetenskapsmän med världsrykte: Anders Celsius, Carl von Linné, Carl Peter Thunberg och Elias Fries. Astronomi och botanik förefaller alltså vara typiskt småländska lyckokast för att nå framgång.

Nationen leds av studenter

Den verkliga ledningen av nationen låg varken då eller senare hos inspektor. Nationens kuratorer – under lång tid ansågs det räcka med en – som utsågs bland de äldre studenterna var och förblev maktens centrum. I början fanns endast detta ämbete och en protokollförande notarie, men ju mera verksamheten expanderade desto fler ämbetsmän fordrades. Vid sin sida som ett slags styrelse hade kurator eller kuratorer ett utskott som företrädesvis bestod av seniorer, ursprungligen liktydigt med dem som tagit någon form av examen.

Först på 1790-talet ägde en formell stadgerevision rum. Men praxis måste dessförinnan successivt ha justerat 1645 års regelverk. Landskapets roll som beslutsorgan var ännu otydligt formulerad i den ursprungliga stadgan. Det var dock först i början på 1800-talet, som en definitiv verksamhetsändring ägde rum. Nationerna i Uppsala skaffade sig egna fastigheter.

Nationens första fastighet

År 1826 kunde den ålderstigne Thunberg inviga Smålands första nationshus. Det låg på östra delen av vår nuvarande tomt, ett blygsamt hus i två våningar i det hörn, där länge Svanen och nu Synsam har sin butikslokal. Två nationshus skulle avlösa det, innan den nuvarande arkitektoniskt genomarbetade och mera monumentala anläggningen med nations- och bostadsbyggnader invigdes 1957.

Visserligen hade nationen länge haft en fast punkt, antingen i en förhyrd sal eller i inspektors bostad. Den hade också med åren samlat ett ansenligt bibliotek och förvärvat några porträtt av framstående landsmän. Med den egna fastigheten kunde verksamheten på ett nytt sätt permanentas och utökas. Allmän samvaro, traditionella fester och utlåningsbibliotek hörde till bilden under 1800-talet. Nationernas roll var viktig för Uppsalaromantikens litterära, musikaliska, vetenskapliga och politiska yttringar. Gluntsång och punschbålar, studentuppvaktningar och upptåg blandades med mera lärda mödor. Ett drag av sorglöshet präglade tiden fram till första världskriget och det demokratiska genombrottet, som i grunden ändrade samhällslivet.

Demokrati och jämställdhet

Som organisation med allmänna landskap som högsta beslutande organ kom nationen från början att lägga grunden för ett demokratiskt synsätt hos sina medlemmar. Nationerna har dessutom alltid befordrat ståndscirkulation och gemenskap utan hänsyn till studentens sociala bakgrund. Självfallet hade ekonomiska förutsättningar och äldre generationers kontakt med akademiskt liv stor betydelse för att den enskilde småländske bond-, präst- eller ämbetsmannasonens skulle överväga några år i Uppsala. Men sådana faktorer är inte ens i dag betydelse­lösa, trots att vi sedan 1960-talet har ett av världens bäst fungerande studiestödssystem, låt vara betungande när återbetalningarna börjar.

En nyhet för 1900-talets nationsliv var de kvinnliga studen­ternas uppdykande. Först kom enstaka djärva pionjärer, som knappast lockades eller ens välkomnades till de inte alltid förfinade libationerna vid nationens groggbänk. Den totala jämställdheten hör de senaste årtionderna till. Ännu på 1960-talet var en kvinnlig kurator en sällsynthet. Nu funderar man inte ens på frågan.

Ökad aktivitetsgrad

Verksamheten i nationshuset är i dag långt mera varierad och intensiv än för bara några decennier sedan. De traditionella festerna är visserligen väl rotade och likartade. Men ännu på 1970-talet förekom det bara en kvällsaktivitet i veckan. Nu står puben välkomnande öppen för jämnan. Klubbverksamheten har expanderat starkt, särskilt om man räknar in sommaraktiviteten Club Dacke, som under en lång period var marknadsledande i Uppsala. Däremot är nationen mera tom på smålänningar dagtid. Få har den som en bas mellan föreläsningar och seminarier. Brädspelare och tidningsläsare är färre än förr. För många har de stora läsesalsbiblioteken tagit över som träffpunkt. Studentbostadsbyggande i stor skala med början på 1950-talet har radikalt förbättrat möjligheten till ”hemkänsla” i jämförelse med äldre tiders trista uthyrningsrum. De kulturella aktiviteterna på nationen har mera inriktats på utövning. Lärda föredrag en gång i veckan står inte längre på programmet och saknas kanske inte av många. Istället sjungs, musiceras och spelas teater som aldrig förr. Idrotten har sedan 1900-talets början haft sin givna plats, föregången redan på 1800-talet av gymnastikövningar i Lings anda.

Även om Smålands alltid varit en liten nation – särskilt efter kalmariternas frånskiljande 1663 och tillkomsten 1668 av ett universitet i Lund – har vi i dag ett medlemstal, som var otänkbart stort före 1960-talet då ett accelererande studenttillflöde inleddes. Småland ligger som rekryteringsbas för Uppsala i ett inklämt läge. Regionala högskolor och universitet i Växjö, Linköping, Göteborg och Lund har närhetens lockelse. Men med den verkliga styrkan i Uppsalalivet – Smålands nation – kan de inte tävla.

  • lilla_fest-web

  • fest4-web

  • vårbal-web